Överflödig. en inledande kommentar.

Efter denna prolog så skall jag ta upp ett tema som visserligen har tagits upp av många andra och långt före mig.

Ättestupan var en institution som användes redan under vikingatiden, då de gamla, när maten för storfamiljen tog slut eller åldern annars blev obekväm för dem, användes för att som Malthus ”korrigera befolkningsräkenskaperna med rödpenna”. De gamla kastades eller kastade sig ner från ett högt berg och dog, förhoppningsvis hastigt.

Asimov har i en av sina framtidsromaner beskrivit en planet där vanliga medborgare vid en viss ålder (60 eller 65 år vill jag minnas) blev prydligt avdagatagna. Om de inte fann sig i detta var slutresultatet mindre prydligt.

För inte så fasligt länge sen visades det en film om modern kannibalism, där de avdagatagna, visserligen anonymt och i form av färdigmat, åts upp av den hungrande ännu levande befolkningen. Ett fall av prydlig återanvänding av människans kroppsliga resurser.

När det gäller sjukvård av åldringar är givetvis alla åldringar jämlika med alla andra. Det är bara det att ,som Orwell uttryckte saken, att en del är mer jämlika än andra. Detta kallas numera för prioritering av knappa resurser. Den följande historien har för in ännu en faktor i ekvationen. Denna faktor förekommer till exempel i Buddhismen där det talas om att man under sin livstid skall samla på förtjänster.

Den följande framtidshistorien passar nog inte riktigt stilmässigt in i denna blogg, utan borde kanske snarare finnas i serien ”Ett och varje”, men eftersom temat dock handlar om gamyler så sätter jag den hit i alla fall. Innehållet i texten speglar, trots dess Sci-fi framtidsperspektiv, tankegångar som är aktuella redan i vår nutid.

Finns det ett människovärde? Har gamyler någotsomhelst värde för samhället? Förr respekterade man dem för deras vishet. Men nu är de gamla så långt från den snabbt rullande verkligheten att de gamla´människornas värde, för samhället kanske åtminstone delvis med rätta kan ifrågasättas. Borde möjligheterna till euthanasi utvidgas? Texten är ursprungligen skriven långt före jag läste Asimov eller hade sett den kannibalistiska filmen. Så direkt plagiat är det nog inte.

Gamla hundar och hästar tas hand om precis så som jag kommer att beskriva längre fram.

Även om jag har tappat bort den ursprungliga versionen av texten har innehållet snurrat omkring i hjärna och det var ingen konst att rekonstruera den från minnet.

Ett varningens ord. Texten är inte direkt ägnad att leda till uppsluppenhet hos läsaren och kan vara deprimerande för känsliga själar.