Efter denna prolog så skall jag ta upp ett tema som visserligen har tagits upp av många andra och långt före mig.
Ättestupan var en institution som användes redan under vikingatiden, då de gamla, när maten för storfamiljen tog slut eller åldern annars blev obekväm för dem, användes för att som Malthus ”korrigera befolkningsräkenskaperna med rödpenna”. De gamla kastades eller kastade sig ner från ett högt berg och dog, förhoppningsvis hastigt.
Asimov har i en av sina framtidsromaner beskrivit en planet där vanliga medborgare vid en viss ålder (60 eller 65 år vill jag minnas) blev prydligt avdagatagna. Om de inte fann sig i detta var slutresultatet mindre prydligt.
För inte så fasligt länge sen visades det en film om modern kannibalism, där de avdagatagna, visserligen anonymt och i form av färdigmat, åts upp av den hungrande ännu levande befolkningen. Ett fall av prydlig återanvänding av människans kroppsliga resurser.
När det gäller sjukvård av åldringar är givetvis alla åldringar jämlika med alla andra. Det är bara det att ,som Orwell uttryckte saken, att en del är mer jämlika än andra. Detta kallas numera för prioritering av knappa resurser. Den följande historien har för in ännu en faktor i ekvationen. Denna faktor förekommer till exempel i Buddhismen där det talas om att man under sin livstid skall samla på förtjänster.
Den följande framtidshistorien passar nog inte riktigt stilmässigt in i denna blogg, utan borde kanske snarare finnas i serien ”Ett och varje”, men eftersom temat dock handlar om gamyler så sätter jag den hit i alla fall. Innehållet i texten speglar, trots dess Sci-fi framtidsperspektiv, tankegångar som är aktuella redan i vår nutid.
Finns det ett människovärde? Har gamyler någotsomhelst värde för samhället? Förr respekterade man dem för deras vishet. Men nu är de gamla så långt från den snabbt rullande verkligheten att de gamla´människornas värde, för samhället kanske åtminstone delvis med rätta kan ifrågasättas. Borde möjligheterna till euthanasi utvidgas? Texten är ursprungligen skriven långt före jag läste Asimov eller hade sett den kannibalistiska filmen. Så direkt plagiat är det nog inte.
Gamla hundar och hästar tas hand om precis så som jag kommer att beskriva längre fram.
Även om jag har tappat bort den ursprungliga versionen av texten har innehållet snurrat omkring i hjärna och det var ingen konst att rekonstruera den från minnet.
Ett varningens ord. Texten är inte direkt ägnad att leda till uppsluppenhet hos läsaren och kan vara deprimerande för känsliga själar.
måndag 20 april 2009
Överflödig (I)
Rummet var gammaldags och möblerna slitna. Solen silade in genomdet dammiga fönstret som inramades av blekta blommiga gardiner.
Luftkonditioneringen surrade otillåtligt starkt och ändå var det nästan olidligt hett i rummet.
Med undantag för Infon i bortre hörnet kunde rummet ha varit från det efterblivna otekniska tjugohundatalet. Den gamle mannen låg i sängen då den svartskäggiga kom in genom dörren.
- Ut härifrån med dig, sade den skäggige. Vad gör du i min lägenhet?
- Men jag bor här, sade den gamle mannen.
- Jag känner dig inte. Då kan du inte bo här heller, sade den skäggige myndigt.
- Men jag har alltid bott här, sade den gamle mannen.
- Där i hörnet tycks vara en Info. Fråga du bara vem som bor här, sade den svartskäggiga.
Den gamle mannen steg mödosamt upp och satte sitt kort i Infon.
Infon surrade ett ögonblick och svarade med sjungande info-röst.
- Icke registrerat kort, försök på nytt med riktigt kort. Den gamle mannen tittade en lång stund på sitt kort. Inte registrerad? Det kunde inte stämma. Han hade hela sitt liv varit registrerad.
- Det är något fel på mitt kort verkar det, sade den gamlemannen.
- Aha, sade den skäggige. Har de givit åt mig en bostad som har ägts av en nullifierad. Det kunde man just tänka sig. De jävlas allt vad de kan, det gör de. Enligt reglerna borde rummet vara tomt och inrett när jag tar det i besittning. De byråkraterna,de byråkraterna.
- Nullifierad? Den gamle mannen satte sig på sängkanten och tog sig om huvudet. Men det kan väl inte vara riktigt? Jag har varit en god medborgare och alltid skött mina plikter.
- Man ser ju med det samma på dig att du i många år har snyltatpå samhället sade den skäggige hånfullt.
- Kanske du nån gång har haft något värde också eftersom de har låtit dig bli så där ohyggligt gammal. Men nu måste du också själv förstå att det måste bli en ända på det där snyltandet. Man skulle ha kunnat föreställa aig att du som vettig människa för länge sedan hade sökt dig till Elimineringen.
- Så gör alla goda medborgare som inte vill vara samhället till last. Fortsatte den svartskäggige.
- Men du, du har av allt att döma suttit här och ugglat år efter år och snyltat och haft dig,medan vi arbetande människor har slavat med att hålla igång för en sådan onytting som dig. Den skäggiga tog den gamle mannen i armen och skuffade ut honom genom dörren.
- Kläderna på kroppen får du i alla fall behålla, sade den skäggige storslaget.
- Om jag ville kunde jag nog ta dem också av dig men det är inte mödan värt. De är alldeles för slitna och gammaldags för en aktiv modärn människa som mig. Precis som det mesta som du har haft där i bostaden. Det far raka vägen till skräphögen precis som du.
- Från det ena till det andra, sade den skäggiga. Jag har hört att taxiförarna får betalt om de levererar medellösa och till och med nullifierade personer till Elimineringen. Nån sällsynt gång har nullifierade personer till och med levt på någon bekants tillgångar. Men du ser så gammal ut att knappast har du några bekanta?
- Nej, sade den gamle mannen de har nog för många år sen försvunnit en och en. Nej, det finns nog ingen kvar som kunde tänkas ta hand om mig.
- Ja, då är det bara att fara till Elimineringen, sade den skäggige.
- Jag har hört att somliga har försökt leva vidare utan hjälp efter nullifieringen men de har sakta hållit på att svälta ihjäl och varit väldigt glada om någon barmhärtig människa har varit vänlig nog, att skicka vad som fanns kvar av dem dit till Elimineringen.
- Se taxiförarna, de tycker inte om stinkandepassagerare.
Men vad gör man inte för tilläggsrättigheter. Skall jag skicka efter en taxi?
Den gamle mannen tittade länge på huset, där han inte mera hörde hemma, - på gatan där fordonen svepte förbi på tysta luftkuddar och på träden med kvittrande fåglar och på den blåa himlen.
- Ja gör det då, det finns väl ingen annan råd, sade den gamlemannen sakta, nästan ljudlöst.
Den skäggiga tog sitt id-kort och strök det mot den lilla kommunikatören som han hade i fickan.
- En taxi för en nullifierad, tack, sade den skäggige.
- Nej han är alldeles färsk, han luktar visserligen gammelgubbe men inte stinker han.
- Nej du får lov att debitera myndigheterna, jag vill inte ha något med den här saken att skaffa. De satt tysta och väntade på taxin.
Fortsätter i nästa blogg
Luftkonditioneringen surrade otillåtligt starkt och ändå var det nästan olidligt hett i rummet.
Med undantag för Infon i bortre hörnet kunde rummet ha varit från det efterblivna otekniska tjugohundatalet. Den gamle mannen låg i sängen då den svartskäggiga kom in genom dörren.
- Ut härifrån med dig, sade den skäggige. Vad gör du i min lägenhet?
- Men jag bor här, sade den gamle mannen.
- Jag känner dig inte. Då kan du inte bo här heller, sade den skäggige myndigt.
- Men jag har alltid bott här, sade den gamle mannen.
- Där i hörnet tycks vara en Info. Fråga du bara vem som bor här, sade den svartskäggiga.
Den gamle mannen steg mödosamt upp och satte sitt kort i Infon.
Infon surrade ett ögonblick och svarade med sjungande info-röst.
- Icke registrerat kort, försök på nytt med riktigt kort. Den gamle mannen tittade en lång stund på sitt kort. Inte registrerad? Det kunde inte stämma. Han hade hela sitt liv varit registrerad.
- Det är något fel på mitt kort verkar det, sade den gamlemannen.
- Aha, sade den skäggige. Har de givit åt mig en bostad som har ägts av en nullifierad. Det kunde man just tänka sig. De jävlas allt vad de kan, det gör de. Enligt reglerna borde rummet vara tomt och inrett när jag tar det i besittning. De byråkraterna,de byråkraterna.
- Nullifierad? Den gamle mannen satte sig på sängkanten och tog sig om huvudet. Men det kan väl inte vara riktigt? Jag har varit en god medborgare och alltid skött mina plikter.
- Man ser ju med det samma på dig att du i många år har snyltatpå samhället sade den skäggige hånfullt.
- Kanske du nån gång har haft något värde också eftersom de har låtit dig bli så där ohyggligt gammal. Men nu måste du också själv förstå att det måste bli en ända på det där snyltandet. Man skulle ha kunnat föreställa aig att du som vettig människa för länge sedan hade sökt dig till Elimineringen.
- Så gör alla goda medborgare som inte vill vara samhället till last. Fortsatte den svartskäggige.
- Men du, du har av allt att döma suttit här och ugglat år efter år och snyltat och haft dig,medan vi arbetande människor har slavat med att hålla igång för en sådan onytting som dig. Den skäggiga tog den gamle mannen i armen och skuffade ut honom genom dörren.
- Kläderna på kroppen får du i alla fall behålla, sade den skäggige storslaget.
- Om jag ville kunde jag nog ta dem också av dig men det är inte mödan värt. De är alldeles för slitna och gammaldags för en aktiv modärn människa som mig. Precis som det mesta som du har haft där i bostaden. Det far raka vägen till skräphögen precis som du.
- Från det ena till det andra, sade den skäggiga. Jag har hört att taxiförarna får betalt om de levererar medellösa och till och med nullifierade personer till Elimineringen. Nån sällsynt gång har nullifierade personer till och med levt på någon bekants tillgångar. Men du ser så gammal ut att knappast har du några bekanta?
- Nej, sade den gamle mannen de har nog för många år sen försvunnit en och en. Nej, det finns nog ingen kvar som kunde tänkas ta hand om mig.
- Ja, då är det bara att fara till Elimineringen, sade den skäggige.
- Jag har hört att somliga har försökt leva vidare utan hjälp efter nullifieringen men de har sakta hållit på att svälta ihjäl och varit väldigt glada om någon barmhärtig människa har varit vänlig nog, att skicka vad som fanns kvar av dem dit till Elimineringen.
- Se taxiförarna, de tycker inte om stinkandepassagerare.
Men vad gör man inte för tilläggsrättigheter. Skall jag skicka efter en taxi?
Den gamle mannen tittade länge på huset, där han inte mera hörde hemma, - på gatan där fordonen svepte förbi på tysta luftkuddar och på träden med kvittrande fåglar och på den blåa himlen.
- Ja gör det då, det finns väl ingen annan råd, sade den gamlemannen sakta, nästan ljudlöst.
Den skäggiga tog sitt id-kort och strök det mot den lilla kommunikatören som han hade i fickan.
- En taxi för en nullifierad, tack, sade den skäggige.
- Nej han är alldeles färsk, han luktar visserligen gammelgubbe men inte stinker han.
- Nej du får lov att debitera myndigheterna, jag vill inte ha något med den här saken att skaffa. De satt tysta och väntade på taxin.
Fortsätter i nästa blogg
Öveflödig II
Taxin kom och den gamle mannen steg frånvarande ombord bredvidföraren. Föraren snusade ljudligt på honom och sade sedan.
- Nå sitt då där. Inte stinker du så illa. De flesta i din situation som jag har kört har fått lov att sitta i baksätet. Nu känns det säkert skönt för dig att få lämna dina vedermödor. Du ser minsann inte ut att passa in i vår livade tid inte.
Föraren satte styrningen på full fart och dikterade in adressen.Taxin svävade in i en lucka som öppnade sig i trafiken och ökade farten.
- Inte hade jag tänkt mig att sluta ännu, sade den gamle mannen.
- Det var så stilla och fridsamt därhemma. Fast alla jag kände är ju borta. Men jag hade ju en hylla full av böcker.
- Böcker? Undrade föraren häpen. Hör du verkligen till dem som riktigt kan läsa. Sådana där ömtåliga böcker som går sönder när man tappar dem i golvet. Varför använder du inte en bildskärm? Den går inte så lätt att få sönder och på den kan du få allt vad du vill. Och utan att behöva pyssla med sådana där undeliga bokstäver heller.
- Bildskärmarna är så dyra. Jag måste spara, jag hade så litet rättigheter kvar. Dessutom finns inte det som står i mina böckerpå bildskärm. Det är så föråldrade saker. En gång för länge sen när jag hade gott om rättigheter sökte jag efter en skärm. Det blev dyrt men ingenting som finns i mina böcker hittade jag där. Och nu sitter jag här på väg till Elimineringen och har ingenting. Ingenting alls. De satt tysta tills de kom till Elimineringshuset, ett blänkande tvåvåningshus utan fönster med en stor skylt ovanför dörren.
"VÄLKOMMEN, ETT BESÖK HOS OSS HAR INGEN NÅGONSIN KLAGAT ÖVER"
och en liten skylt därunder
"HOS OSS VÄRLDENS BEHAGLIGASTE ELIMINERING UTAN KOSTNADER FÖR ER"
Taxin åkte in i mottagningsslussen och den gamle mannen steg ur.Taxin backade ut igen och den tunga dörren bakom honom slog igenmed en dov smäll.
I slussen fanns en dörr med en grön pil. Den gamle mannen gick ditåt och dörren öppnade sig. Nu stod han i en rymlig hall med metallväggar och ett skrivbord bakom vilket satt en totalskallig äldre man med valrossmustasch.
Hallen hade i bortre väggen tre dörrar av blänkande stål med de självlysande skyltarna A, B och C
- Kom hit bara, vinkade mannen. Härifrån kommer ingen tillbaka ut i världen . Inte ens jag själv. Ser du jag vet litet för mycket för att de skulle våga släppa ut mig. Först var det ett sånt Jävla hopande och roende i dörrarna när folk inte riktigt visste vad de ville. Men sen gjorde de dörrarna till envägs-dörrar. Man kommer bara in men slipper aldrig ut, så nu är det slut med det problemet.
- Ge hit kortet så får vi se.
Han räckte ut handen medan den gamle mannen protesterade att det var annullerat.
- Den här maskinen läser alla kort sade den skalliga.
- Jaha,samhällsvärdet har sjunkit under noll. Sånt är det, sånt är det.Men länge har du orkat hänga med det måste jag säga. Nån gång har du nog varit en jäkla hejare. Det betyder att nu kommer du till kanal B.
- Kanal B? undrade den gamle mannen.
- Vi har tre kanaler här A, B och C.
- I kanal A elimineras de som kommer hit frivilligt och ännu har kvar ett ordentligt samhällsvärde. De får göra vad de vill före de tar tabletten. Inte hur länge som helst förståss. Högst ett dygn säger lagen. Numera har vi det litet knappt med pengar så vi har begränsat tiden till fem timmar. Nöjesprylarna som sattes in för trettio år sen finns nog alla kvar, men pengarna har inte räckt till reparationer, så få av dem är mera i användbart skick. Lyxeliminering har vi inte haft på åratal i det här huset.
- Kanal C har jag inte mycket att göra med tack och lov. Dit hamnar förbrytarna, snyltarna och åsiktsgalningarna. Ordningsmännen är de enda som har rätt att öppna dörren till C. Dit stoppas de vare sig de vill eller inte och vad som händer dem när dörren har stängts, det vet inte jag. Det är nog bäst så.
- Nå jag då, undrade den gamle mannen försynt.
- Du hör till kanal B. Eliminering utan formaliteter. Kom med bara så sätter vi igång. Han tog den gamle mannen i armen och de gick in genom dörren B till en liten sal med ett antal plastbeklädda britsar och några skåp.
- Ta av dig kläderna, här är varmt och skönt och kläder behöver du aldrig mera. När folk elimineras pissar de ibland på sig och skiter och har sig. Det är snyggare om man inte har kläder på sig. Seså, här är en stor plastpåse. Kryp in i den och lägg dig sen på britsen. Jag lovar att det inte alls skall ta ont.
Den gamle mannen satte sig naken på britsen och klev försiktigt in i den stora svarta plastpåsen.
- Lägg dig på rygg på britsen så har du det skönt. Huvudet får sticka fram så att du kan ta pillret. Den skalliga gick till ett skåp och tog fram en pillerflaska från det. Sedan gick han till en lavoar bakom en skärm och fyllde i ett vattenglas.
- Det var snällt av dig att inte göra motstånd. I så fall hade jag varit tvungen att tillkalla hjälp och i värsta fall hade du hamnat i kanal C.
- Ta det här pillret, det smakar inte alls illa, svälj det helt.Vill du får du tugga men förordningen säger att det skall sväljas helt. Sen ligger du stilla där på britsen i din säck och´sen tuppar du av inom ungefär tio minuter.
- Tabletten innehåller en sömndos som i allmänhet redan den leder till eliminering. Ingen har åtminstone någonsin vaknat efter den dosen, det kan jag alldeles ärligt försäkra dig. När en halv timme har gått knyter jag till påsen och om du då ännu är vid liv kvävs du sakta och försiktigt. Men du sover så grundligt att du ingenting märker av det hela. Efter sex timmar levererar jag säcken med dig i genom dörren därborta och vad som sen händer med den vet jag inte. Något slags återanvändning blir det nog antar jag.
- Måste jag svälja pillret nu, frågade den gamle mannen svagt.
- Svälj det du, annars måste jag kalla på hjälp och då kan det bli tråkigt för dig. Följer du reglerna så får du det som lagen stadgar, det vill säga angenäm eliminering. Annars får du skylla dig själv. Med en suck satte den gamle mannen pillret i munnen och svalde.
- Nå sitt då där. Inte stinker du så illa. De flesta i din situation som jag har kört har fått lov att sitta i baksätet. Nu känns det säkert skönt för dig att få lämna dina vedermödor. Du ser minsann inte ut att passa in i vår livade tid inte.
Föraren satte styrningen på full fart och dikterade in adressen.Taxin svävade in i en lucka som öppnade sig i trafiken och ökade farten.
- Inte hade jag tänkt mig att sluta ännu, sade den gamle mannen.
- Det var så stilla och fridsamt därhemma. Fast alla jag kände är ju borta. Men jag hade ju en hylla full av böcker.
- Böcker? Undrade föraren häpen. Hör du verkligen till dem som riktigt kan läsa. Sådana där ömtåliga böcker som går sönder när man tappar dem i golvet. Varför använder du inte en bildskärm? Den går inte så lätt att få sönder och på den kan du få allt vad du vill. Och utan att behöva pyssla med sådana där undeliga bokstäver heller.
- Bildskärmarna är så dyra. Jag måste spara, jag hade så litet rättigheter kvar. Dessutom finns inte det som står i mina böckerpå bildskärm. Det är så föråldrade saker. En gång för länge sen när jag hade gott om rättigheter sökte jag efter en skärm. Det blev dyrt men ingenting som finns i mina böcker hittade jag där. Och nu sitter jag här på väg till Elimineringen och har ingenting. Ingenting alls. De satt tysta tills de kom till Elimineringshuset, ett blänkande tvåvåningshus utan fönster med en stor skylt ovanför dörren.
"VÄLKOMMEN, ETT BESÖK HOS OSS HAR INGEN NÅGONSIN KLAGAT ÖVER"
och en liten skylt därunder
"HOS OSS VÄRLDENS BEHAGLIGASTE ELIMINERING UTAN KOSTNADER FÖR ER"
Taxin åkte in i mottagningsslussen och den gamle mannen steg ur.Taxin backade ut igen och den tunga dörren bakom honom slog igenmed en dov smäll.
I slussen fanns en dörr med en grön pil. Den gamle mannen gick ditåt och dörren öppnade sig. Nu stod han i en rymlig hall med metallväggar och ett skrivbord bakom vilket satt en totalskallig äldre man med valrossmustasch.
Hallen hade i bortre väggen tre dörrar av blänkande stål med de självlysande skyltarna A, B och C
- Kom hit bara, vinkade mannen. Härifrån kommer ingen tillbaka ut i världen . Inte ens jag själv. Ser du jag vet litet för mycket för att de skulle våga släppa ut mig. Först var det ett sånt Jävla hopande och roende i dörrarna när folk inte riktigt visste vad de ville. Men sen gjorde de dörrarna till envägs-dörrar. Man kommer bara in men slipper aldrig ut, så nu är det slut med det problemet.
- Ge hit kortet så får vi se.
Han räckte ut handen medan den gamle mannen protesterade att det var annullerat.
- Den här maskinen läser alla kort sade den skalliga.
- Jaha,samhällsvärdet har sjunkit under noll. Sånt är det, sånt är det.Men länge har du orkat hänga med det måste jag säga. Nån gång har du nog varit en jäkla hejare. Det betyder att nu kommer du till kanal B.
- Kanal B? undrade den gamle mannen.
- Vi har tre kanaler här A, B och C.
- I kanal A elimineras de som kommer hit frivilligt och ännu har kvar ett ordentligt samhällsvärde. De får göra vad de vill före de tar tabletten. Inte hur länge som helst förståss. Högst ett dygn säger lagen. Numera har vi det litet knappt med pengar så vi har begränsat tiden till fem timmar. Nöjesprylarna som sattes in för trettio år sen finns nog alla kvar, men pengarna har inte räckt till reparationer, så få av dem är mera i användbart skick. Lyxeliminering har vi inte haft på åratal i det här huset.
- Kanal C har jag inte mycket att göra med tack och lov. Dit hamnar förbrytarna, snyltarna och åsiktsgalningarna. Ordningsmännen är de enda som har rätt att öppna dörren till C. Dit stoppas de vare sig de vill eller inte och vad som händer dem när dörren har stängts, det vet inte jag. Det är nog bäst så.
- Nå jag då, undrade den gamle mannen försynt.
- Du hör till kanal B. Eliminering utan formaliteter. Kom med bara så sätter vi igång. Han tog den gamle mannen i armen och de gick in genom dörren B till en liten sal med ett antal plastbeklädda britsar och några skåp.
- Ta av dig kläderna, här är varmt och skönt och kläder behöver du aldrig mera. När folk elimineras pissar de ibland på sig och skiter och har sig. Det är snyggare om man inte har kläder på sig. Seså, här är en stor plastpåse. Kryp in i den och lägg dig sen på britsen. Jag lovar att det inte alls skall ta ont.
Den gamle mannen satte sig naken på britsen och klev försiktigt in i den stora svarta plastpåsen.
- Lägg dig på rygg på britsen så har du det skönt. Huvudet får sticka fram så att du kan ta pillret. Den skalliga gick till ett skåp och tog fram en pillerflaska från det. Sedan gick han till en lavoar bakom en skärm och fyllde i ett vattenglas.
- Det var snällt av dig att inte göra motstånd. I så fall hade jag varit tvungen att tillkalla hjälp och i värsta fall hade du hamnat i kanal C.
- Ta det här pillret, det smakar inte alls illa, svälj det helt.Vill du får du tugga men förordningen säger att det skall sväljas helt. Sen ligger du stilla där på britsen i din säck och´sen tuppar du av inom ungefär tio minuter.
- Tabletten innehåller en sömndos som i allmänhet redan den leder till eliminering. Ingen har åtminstone någonsin vaknat efter den dosen, det kan jag alldeles ärligt försäkra dig. När en halv timme har gått knyter jag till påsen och om du då ännu är vid liv kvävs du sakta och försiktigt. Men du sover så grundligt att du ingenting märker av det hela. Efter sex timmar levererar jag säcken med dig i genom dörren därborta och vad som sen händer med den vet jag inte. Något slags återanvändning blir det nog antar jag.
- Måste jag svälja pillret nu, frågade den gamle mannen svagt.
- Svälj det du, annars måste jag kalla på hjälp och då kan det bli tråkigt för dig. Följer du reglerna så får du det som lagen stadgar, det vill säga angenäm eliminering. Annars får du skylla dig själv. Med en suck satte den gamle mannen pillret i munnen och svalde.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
