Mat är vktigt. Också för oss stackars gamyler. Gamyler som ännu lever helt utanför alla vårdinstanser lever oftast ensamma eller parvis.
Rätt eller fel använder de inte lika mycket energi som yngre människor. Det betyder att de inte heller använder lika mycket mat. De flesta av gamylerna har inte heller mycket inkomster, alltför många av dem lever till och med objektivt sett under de flesta uträknade fattigdomsgränserna.
Äta bör man, annars dör man. Var det Kalle Anka som konstaterade denna djupa sanning redan på 1930-talet?
Sant är att konserveringstekniken har gått framåt sedan 1900-talets början. Det finns kylskåp, frysar och mikrougnar.
Tyvärr är konsumtionssamhällets marknadsförare inte särskilt intresserade av människor som konsumerar litet och billigt. Det billiga i matbutikerna är inte heller alltid det bästa. För att förenkla det för försäljarna har inköpen privatiserats till kunderna. Kunderna samlar ihop sina inköp i storköpet och hanterar själva sina kreditkort vid kassan. Om de nu händelsevis har kreditkort eller något av de snart försvinnande bankorten.
För att göra det enklare för kunderna säljs numera det mesta av livsmedlen i färdigförpackningar. Man köper en förpackning och det man inte äter av den kastar man bort. Så konsumerar idealkunden. Om man inte förfalskar färskmatens sista försäljningsdag, säljs den för halva priset när den hotar att fara illa. De som inte har råd med mera måste alltså ofta nöja sig med mer eller mindre förfaren mat. Så fungerar marknaden när den fungerar som den skall. De som är i verklig nöd måste nöja sig med brödköer, gratis bortkastad mat från rosklådor och i värsta fall öppna avskrädeshögar. Hur mycket mat som kastas bort här i vårt marknadslyckliga land tror jag att ingen vet. Men avfallshanteringen är ganska så billig för både den enskilde och livsmedelsmarknaden.
Det finns i alla fall varor som säljs i små billiga, men dock förpackningar. De är ofta så kallade impulsköpsvaror. Sötsaker, glass, tobak (visserligen inte någon billig vara), postkort tippning med mera. En fråga för sig är om det är så fiffigt att fresta gamyler och andra som har det knapert med sådant.
Det är inte ens uteslutet att man kunde och borde kritisera dessa förhållanden även i största allmänhet. Nu vill jag bara notera att detta system ofta är obekvämt för att inte säga komligt för gamylerna.
I gamla tiders butiker kunde man köpa 100 gram socker, kaffe, kött, ägg, smör, annat pålägg och så vidare. Precis så mycket som man behövde.
Också om man var gammal slaskig gamyl. Idag är förpackningarna dimensionerade för konsumtionsfamiljerna i arbetslivet. Arbetslösa och gamyler får skylla sig själva. Har de obetydligt med pengar intresserar de sannerligen inte marknaden.
Så sockret köps ett kilo i gången. Påläggen på smörgåsen 200 eller 300 gram i gången. Mjölk, surmjölk och exotisk yoghurt i liters förpackningar.
Att tillverka, sälja och köpa i små en-persons doser är volymmässigt betydligt dyrare än dessa i gamylernas ögon jätteförpackningar. Att packa varan kostar ofta mer än förpackningens innehåll. Många varor säljs helt enkelt inte i små förpackningar.
För en gamyls konsumtion kan det vara vettigt att köpa mycket i gången men billigt. Många sorters varor kan styckas i bitar som kan sparas i frysen i månader. Man kan laga åt sig färdig mat, som likaså kan delas upp i portioner som kan förvaras långa tider i frysen. Jag är visserligen inte säker på att mjölk, smör,ost , margarin eller ens alla slags pålägg blir bättre av att frysas ner. Och hemska tanke, det kan finnas gamyler som inte ens besitter en fungerande frys varken som del av kylskåpet eller separat.
Om gamylerna skulle snåla och tänka sig in i sin tillvaro på lång sikt, kunde många av dem antagligen klara en någorlunda dräglig tillvaro med en välplanerad konsumtion. Men undantag finns, om de inte rentav bland gamylerna är regel. Planering förutsätter tillräckliga tillgångar på pengar eller kredit och sådant är bristvara för många gamyler. För gamylerna är storinköp en investering. Köper man socker och kaffe idag räcker pengarna kanske inte till bröd och potatis i övermorgon.
Att vara gammal påstås försämra tankeförmågan för många åldringar. Det ligger nog något i detta. Minnet kan slira. Koncentrationsförmågan kan försvagas. Under sådana omständigheter kan det vara orealistiskt att kräva att gamylerna skall kunna leva planmässigt i vårt konsumtionssamhälle som systematiskt lockar och pockar till impulsköp och andra dumheter.
Moralen:
Måntros butikskedjorna trots allt besvär men marknadsmässigt på det hela taget helt värdelösa och annars också besvärliga gamyler och andra fattiga kunde reservera ett hörn nånstans i skymundan i butiken för små prisvärda portioner för dem som vill ha dem. Kanske det skulle kunna användas i reklamen som ett tecken på ökat samhällsansvar. Men, snälla, snälla, packa inte in förfaren mat i detta undanskymda hörn.
Rätt eller fel använder de inte lika mycket energi som yngre människor. Det betyder att de inte heller använder lika mycket mat. De flesta av gamylerna har inte heller mycket inkomster, alltför många av dem lever till och med objektivt sett under de flesta uträknade fattigdomsgränserna.
Äta bör man, annars dör man. Var det Kalle Anka som konstaterade denna djupa sanning redan på 1930-talet?
Sant är att konserveringstekniken har gått framåt sedan 1900-talets början. Det finns kylskåp, frysar och mikrougnar.
Tyvärr är konsumtionssamhällets marknadsförare inte särskilt intresserade av människor som konsumerar litet och billigt. Det billiga i matbutikerna är inte heller alltid det bästa. För att förenkla det för försäljarna har inköpen privatiserats till kunderna. Kunderna samlar ihop sina inköp i storköpet och hanterar själva sina kreditkort vid kassan. Om de nu händelsevis har kreditkort eller något av de snart försvinnande bankorten.
För att göra det enklare för kunderna säljs numera det mesta av livsmedlen i färdigförpackningar. Man köper en förpackning och det man inte äter av den kastar man bort. Så konsumerar idealkunden. Om man inte förfalskar färskmatens sista försäljningsdag, säljs den för halva priset när den hotar att fara illa. De som inte har råd med mera måste alltså ofta nöja sig med mer eller mindre förfaren mat. Så fungerar marknaden när den fungerar som den skall. De som är i verklig nöd måste nöja sig med brödköer, gratis bortkastad mat från rosklådor och i värsta fall öppna avskrädeshögar. Hur mycket mat som kastas bort här i vårt marknadslyckliga land tror jag att ingen vet. Men avfallshanteringen är ganska så billig för både den enskilde och livsmedelsmarknaden.
Det finns i alla fall varor som säljs i små billiga, men dock förpackningar. De är ofta så kallade impulsköpsvaror. Sötsaker, glass, tobak (visserligen inte någon billig vara), postkort tippning med mera. En fråga för sig är om det är så fiffigt att fresta gamyler och andra som har det knapert med sådant.
Det är inte ens uteslutet att man kunde och borde kritisera dessa förhållanden även i största allmänhet. Nu vill jag bara notera att detta system ofta är obekvämt för att inte säga komligt för gamylerna.
I gamla tiders butiker kunde man köpa 100 gram socker, kaffe, kött, ägg, smör, annat pålägg och så vidare. Precis så mycket som man behövde.
Också om man var gammal slaskig gamyl. Idag är förpackningarna dimensionerade för konsumtionsfamiljerna i arbetslivet. Arbetslösa och gamyler får skylla sig själva. Har de obetydligt med pengar intresserar de sannerligen inte marknaden.
Så sockret köps ett kilo i gången. Påläggen på smörgåsen 200 eller 300 gram i gången. Mjölk, surmjölk och exotisk yoghurt i liters förpackningar.
Att tillverka, sälja och köpa i små en-persons doser är volymmässigt betydligt dyrare än dessa i gamylernas ögon jätteförpackningar. Att packa varan kostar ofta mer än förpackningens innehåll. Många varor säljs helt enkelt inte i små förpackningar.
För en gamyls konsumtion kan det vara vettigt att köpa mycket i gången men billigt. Många sorters varor kan styckas i bitar som kan sparas i frysen i månader. Man kan laga åt sig färdig mat, som likaså kan delas upp i portioner som kan förvaras långa tider i frysen. Jag är visserligen inte säker på att mjölk, smör,ost , margarin eller ens alla slags pålägg blir bättre av att frysas ner. Och hemska tanke, det kan finnas gamyler som inte ens besitter en fungerande frys varken som del av kylskåpet eller separat.
Om gamylerna skulle snåla och tänka sig in i sin tillvaro på lång sikt, kunde många av dem antagligen klara en någorlunda dräglig tillvaro med en välplanerad konsumtion. Men undantag finns, om de inte rentav bland gamylerna är regel. Planering förutsätter tillräckliga tillgångar på pengar eller kredit och sådant är bristvara för många gamyler. För gamylerna är storinköp en investering. Köper man socker och kaffe idag räcker pengarna kanske inte till bröd och potatis i övermorgon.
Att vara gammal påstås försämra tankeförmågan för många åldringar. Det ligger nog något i detta. Minnet kan slira. Koncentrationsförmågan kan försvagas. Under sådana omständigheter kan det vara orealistiskt att kräva att gamylerna skall kunna leva planmässigt i vårt konsumtionssamhälle som systematiskt lockar och pockar till impulsköp och andra dumheter.
Moralen:
Måntros butikskedjorna trots allt besvär men marknadsmässigt på det hela taget helt värdelösa och annars också besvärliga gamyler och andra fattiga kunde reservera ett hörn nånstans i skymundan i butiken för små prisvärda portioner för dem som vill ha dem. Kanske det skulle kunna användas i reklamen som ett tecken på ökat samhällsansvar. Men, snälla, snälla, packa inte in förfaren mat i detta undanskymda hörn.
