Att vara avvikande

Det hände i Augusti i fjol. Jag körde min sambo till Jorvs sjukhus där hon skulle besöka sin syster.

Dagen var het och solen gassade. Jag hade vår hund Pelle med mig. Vi strövade omkring i sjukhusets omgivningar och tiden gick och gick.

Jag satte mig med Pelle mitt i solskenet på den enda bänken jag hittade. Det bara gassade och gassade.

Framför Jorvs sjukhus fanns en stor gräsmatta. Där lade jag mig med Pelle i skuggan av ett träd, den enda skuggan jag kunde hitta.

Så kom det en polisbil som kretsade längs gångarna utanför sjukhuset.

Den stannade där vi låg och en polis steg ur och kom till oss.

"Vad gör ni här?" frågade han.

Jag förklarade att min sambo hade varit över en timme på besök hos sin syster och att vi inte fick ta hunden in i sjukhuset. Därför sökte vi skugga under trädet. Var detta månne förbjudet?

"Nej inte var det nu riktigt förbjudet men misstänkligt, det var det nog. Helt enkelt avvikande."

Och polisen marscherade efter välförrättat värv till sin bil och bilen försvann.

Så måste vi flytta över till den solstekta bänken och efter en stund kom sambon och så for vi iväg hem.

MORALEN?

Man får icke vara avvikande i vårt samhälle. Allra minst om man ser ut som en tossig gamyl(gamling)